måndag 19 mars 2012

Hur kunde livet bli så här?

Undrar vad det är för mening med allt?
Varför kämpar jag när allt bara blir värre och svårare och jävligare?

Alltid trött, alltid ledsen.. alltid nära ilska...
Hur mycket skall jag orka när ingen ork längre finns?

6 kommentarer:

  1. Be om hjälp! Av vänner o nära. Sök läkareoch gör det IDAG. Det FINNS hjälp att få när man mår så där... jag lovar! Kram

    SvaraRadera
  2. Prova i alla fall och hör av dig till läkare. Det är värt ett försök.

    SvaraRadera
  3. Vännen vännen...finns här att bolla med även om jag bor för långt bort att hjälpa dig med varadags saker...men finns här änndå. Kram!!!

    SvaraRadera
  4. Snälla du, låt det inte gå sådär långt som det gjorde för mig. Det är inte värt det! Du är inte värd det. Ring VC de kan hjälpa dig. Tusen kramar

    SvaraRadera
  5. Det är den berömda väggen. Det är nu och helst i förrgår man ska be om den hjälp som man inte tror finns och som man inte helst vill ha. Men man måste ändå. Man får intala sig att man tappat både armar och ben och inte kan prata längre... jag menar, vad gjorda man då. Vad gjorde DE då?

    Hjälpen behöver inte komma från familj. Den kan komma frpn soc, psyl- och sjukvård. Avlastning. Ring, fråga, rådgör. Kram.

    SvaraRadera
  6. Ja jag håller med Pipan. Det är för mkt och du är för trött och ansträngd. Då blir just ingenting roligt eller ens drägligt. Det har varit mkt för dig en längre tid och jag undrar också om du bearbetat den där skilsmässan ordentligt. Sånt svek kan få vem som helst att tappa lusten. KRAMAR!

    SvaraRadera