I hear you sister! Känner så också. Hur det bara blir en massa som läggs på varandra och när ska man orka ordentligt? När ska det vända? Usch ja, förstår precis vad du menar. Många kramar!
Nä ingenting försvinner. Allt är kvar. MEN, det ändrar form, det ändras i sitt sätt hur det påverkar en, det blir aldrig likadant en gång till. Allt som man bär med sig får man just bära med sig och utarbeta sätt att förhålla sig till.
Jobbiga minnen, trasslig kommunikation... det ändras och det kan faktiskt bli uthärdligt även om det ser helt jävla hopplöst ut. Man kan släppa mycket, låta det vara, inte behöva vara mitt i det. Och allt ändras, med tiden, åldern (barn) beteenden osv, det är aldrig lika. Kanske det kan få en att orka en stund till?
I hear you sister! Känner så också. Hur det bara blir en massa som läggs på varandra och när ska man orka ordentligt? När ska det vända? Usch ja, förstår precis vad du menar. Många kramar!
SvaraRaderaNä ingenting försvinner. Allt är kvar. MEN, det ändrar form, det ändras i sitt sätt hur det påverkar en, det blir aldrig likadant en gång till. Allt som man bär med sig får man just bära med sig och utarbeta sätt att förhålla sig till.
SvaraRaderaJobbiga minnen, trasslig kommunikation... det ändras och det kan faktiskt bli uthärdligt även om det ser helt jävla hopplöst ut. Man kan släppa mycket, låta det vara, inte behöva vara mitt i det. Och allt ändras, med tiden, åldern (barn) beteenden osv, det är aldrig lika. Kanske det kan få en att orka en stund till?
Kramar.
Jo så känner jag med nu....fast det Pipan sa var väldigt bra....kramar!
SvaraRadera