Nu kommer gnäll Fia igen... :(
Men herre gud finns det inget liv efter jul och nyår?
Jag skall verkligen inte klaga på att det är mycket att göra på salongen, det hade varit ett mycket större problem om det hade varit tvärt om.
Fast jag vill ju helst att det kommer lite kunder i januari också...
Och jag hade gärna också haft ett liv i december månad...
Dessutom så har jag fortfarande inte smält att mannen i Falkenberg har gått vidare i sitt liv och t.o.m förlovat sig! :(
Det är väl inte det att jag missunnar honom det, det funkade ju inte och jag orkade inte längre.
Men sorgen är snarare i att det aldrig blev allt det jag hoppades och behövde, behöver.
Att det inte är jag, min tur.
Och att jag tydligen är så jävla lätt att komma över, så totalt betydelselös.
Alla dessa tankar och vaken timmar på nätterna. Allt som gör så ont.
Energi som jag inte har.
Så det kanske är bra att det är så mycket att göra, så jag inte hinner tänka så mycket.
Sen jag skrev så har jag överlevt ett lucia firande på dagis. Det var hyfsat. Alltid lika jobbigt att behöva möt exet. Men jag vägrar att visa mig svag och inte gå.
Alvin var jätte duktig i år!
Men jag fick så klart syrliga kommentarer om hur dålig och oengagerad jag hade vari på Malous kalas.
Herre gud!
Han som inte ens skulle ha varit där. Och det var ju han som tog över och spelade allan med barnen.
Ingen annan av föräldrarna till dom andra barnen som fyllde år töntade sig som han. Men dom var han minsan inte sur på.
Nä jag får skit jag.
Sen går jag och funderar på julen.
Jag har barnen den här veckan, och alltså inte dom nästa vecka. Lämnar ifrån mig dom på julaftons förmiddag.
Så vi skall fira nu i helgen, min syster och hennes familj kommer upp ifrån Skåne och med mina föräldrar. Blir säkert jättebra.
Men det innebär lite kluvna känslor. Både att det skall bli så skönt att få vila och och slippa stress.
Fast också rädd för ensamheten. Ensamheten som gör att jag tänker förmycket och som gör att jag mår skit. Och gråter...
Är så trött på att överleva hela tiden...
Du skriver så himla bra och jag förstår dina tankar så väl. Det där grubblandet och den dubbla känslan, att hela tiden vänta på att nu ska det bli min tur och alltid få stå över. Du klarar nästa vecka och ensam är du inte. Jag finns här och lyssnar om du är ledsen i nästa vecka. Det blir okej och jag hoppas du får vila. Vila lite för mig med, är du snäll. ;) Kramar, Maria.
SvaraRaderaJa, visst är livet en prövning...och ditt x verkar ju inte göra det lättare precis. Julen kommer å går. Livet fortsätter. Hoppas du får en skön jul trots allt och passa på att vila, kram Magdalena
SvaraRaderaEn tanke som slog mig var att han kanske inte alls har så lätt att komma över dig! Han kanske istället har slängt sig in i detta nya för att trösta sig, för att försöka glömma dig, dig som han inte Tänk på det en stund och se hur den tanken känns.Du vet vart jag finns om du vill bolla.
SvaraRaderaKram
Jag känner så väl igen mig i dig.. Sorgen över att det aldrig blev nåt med den sista jag träffade, att man är så lätt att glömma även om vi har sporadisk kontakt. Att det aldrig får vara ens tur... att få vara glad, lycklig o känna kärlek, att känna sig värd det. Barnen ska vara med mig julafton i år, vi har vartannat år o motsatt nyår då. Så nyårsafton är jag helt ensam då min äldsta dotter åker tillbaka till Italien redan nästa fre.
SvaraRaderaSå jag vet hur du känner dig, du är inte ensam..
Kram..
Ja den här julen är kanske inget man direkt ser framemot.....det måste vara så himla svårt med barnen. Känner verkligen med dig.
SvaraRaderaMen hörru du.... hur den förre mannnen känner eller att han kommit över dig/det ni hade ihop lätt-det vet du inte. Faktiskt. Ja också en annan tanke....efter att ni hade brutit upp...ja tex dags datum...hade du kunnat gå vidare.. lämna honom i dina tankar.....och satsa på nåt nytt om den rätta dök upp...det tror jag utan att veta det. Och det hade ju inte handlat om att du inte respekterat/uppskattat den tid ni haft ihop.
Men det är väl som du skriver själv, att själva sorgen över att det inte blev nåt är värre.
Sen den där X mannen verkar ju inte ha en enda riktig kola i huvet om man ska hårddra. Det måste vara hur jobbigt som helst att ha med honom och göra. Också har han mage att klanka ner på dig med....Fy fan.
Ibland undrar jag om inte sveket han utsatte dig för och hur han fortfarande beter sig gör att du inom dig inte känner att du är värd somliga saker. Alltså jag har sagt det förut..jag tycker att du ska överväga om du ska gå och prata med någon om detta. Det är en skillnad på att inte känna sig värd att få ha det bra gentemot att sörja att man inte har det man vill ha.....många kramar!
Jaaa, julen är ett aber för många ... kluvna känslor, otillräcklighet, ouppfyllda förväntningar, grusade förhoppningar, stress och saknad efter de/det som inte är med ...
SvaraRaderaHoppas du ändå kan njuta av ledighet och hämta ny energi ...
Tror Millan har en poäng i det hon skriver om din känsla av att vara utan värde kan hänga ihop med det svek som ditt X utsatte dig för ... Det kan ta lång tid att läka ... att starta om och känna sig "hel" igen - att prata med någon kan vara till stöd och göra "läkningsprocessen" kortare ...
Njut av det goda som ändå finns, sträck på dig och var stolt över allt bra du åstadkommit ... /Mormor