Å jag som trodde och verkligen hoppades på att 2013 skulle bli ett bättre och lättare år...
Jag gjorde verkligen det.
Hoppades för oss alla. Önskade. Hade lite tilltro eller snarare kanske misstro att det kunde bli lika enträget motigt ett år till...
För nån gång måste det väl ändå sluta? Komma lite medvind, eller bara lite ljumna vindar från sidan?
Som omväxling till all jävla motvind???
Jupp.
Det gick ända till 7 januari den förhoppningen.
För i dag, ja kväll låg det ett brev innanför dörren från gyn om provsvar från efterkotrollen på operationen jag gjorde i somras.
Och inte var det till belåtenhet. Cellförändringar kvar.
Ja jag vet att det är inget att hetsa upp sig för, det där med cellförändringar.
Men jag har ju vart med förr. Innan barnen var det samma sak, och det tog tre operationer innan dom fick bort allt den gången. Sen var det lugnt i nästan 10 år.
Och nu är det tydligen tillbaks.
Ja jag får väl se hur dom lägger upp planen den här gången.
Fan! Känner mig bara så jävla ensam och sårbar när sånt här dyker upp.
Hatar att vara ensam. Utsatt. Och ingen som finns där att trösta och stötta. Vem ser till mig om jag blir sjuk? Vem skall finnas där? Alla dessa frågor som trotts allt dyker upp i bakhuvudet?
Jag orkar inte.
Tycker bara att nog får vara nog nån gång.
Fan ta 2013 om det inte blir ett bättre år än 2012.
Vet för lite om cellförändringar...men fattar att du blir besviken, matt, ledsen. Det blir säkert bättre 2013 men det känns väl inte så nu.. Skickar en kram / Magdalena
SvaraRaderaVad tungt vännen, men det behöver kanske inte bli 3 operationer denna gången. Du skriver att det var tio år sedan, all medicinering och sådant går ju framåt. Jag hoppas det ordnar sig för dig på alla de vis och du är inte ensam. Många kramar!!
SvaraRaderaFörstår din känsla.
SvaraRaderaHåller tummarna för att det finns en bra lösning!
Varm Kram
Cellförändringar kan vara en långdragen jävla historia. Jag har också haft återkommande problem, gjort koniseringar och fått kolla och kolla så man blir galen. Kul är det inte.
SvaraRaderaJag förstår att det känns ensamt. När man möts av svårigheter så vill man ha någon som finns där för en. Jag önskar verkligen att du fick den lycka du förtjänar.
Jag är kanske inte är rätt att kommentera om det här. Men jag slänger mig ut för jag brukar inte vara rädd...
SvaraRadera2013 kommer bli ditt år om du vill det. Som Maria skriver så blir det förhoppningsvis färre operationer. Varit utan i 10 år och vad jag har förstått av vänner som varit med om detta så är det tyvärr vanligt att det återkommer. Var stark! Någon kommer komma till dig när du minst anar det och vara den friska vinden och stödet som du behöver. Öppna dina sinnen för att det kan bli så, då kommer det bli ett grymt 2013!
Jag tror på dig!!
Ha en underbar dag!
Förstår din känsla över provsvaret ... har varit med om det samma åtskilliga gånger inkl flera operationer och det suger verkligen ... det gör det ... Håller tummarna för att du snart är fri från förändringar som kräver behandling ...
SvaraRaderaTror för övrigt att 2013 bara kan blir bättre ... allt vänder till sist ... så är det ... hur mörkt och eländigt det än ser ut ...
/Mormor