Känns bara som om när jag vill skriva, så finns inte orden.
Men på det hela taget så mår jag rätt bra, känner att jag är på "rätt" väg.
Samtidigt som jag är tröttare än trött. Det är en förlamande trötthet som ligger tungt över allt jag måste göra. Kanske är det tröttheten efter dryga tre års kamp om att överleva? Att jag nu kan tillåta mig att känna efter, att slappna av?
Jag vet inte.
Men jag sover gott nu. Även om jag sover lite för få timmar. Och det händer t.o.m att jag drömmer! Och det har jag inte gjort som jag kommer ihåg, sen innan separationen.
Sen orkar jag faktiskt titta på tv, inte mycket men "Stjärnorna på slottet" har varit ett underbart program. Och jag kan även sätta på lite musik ibland.
Innan har jag bara velat ha tystnaden runt mig.
Sen tror jag att jag börjar samla mig för att ta i tu med en av mina nojjor. Inser att det nog är en stor pusselbit för att känna att jag är "hel" och fullt självständig. Sista biten i mitt inre att skämmas för...
Innan dess är jag nog inte redo för att träffa någon heller.
Och just nu så vet jag inte ens om jag vill träffa någon.
Jag trivs faktiskt riktigt bra med min ensamhet. Fattar inte hur jag skulle orka med någon som pockar på uppmärksamhet och tid...
Som ställer "krav".
Att behöva raka benen, fixa bikini linjen och armhålor, noppa och färga ögonbryn. Färga utväxten.... Och bara ha fina underkläder!
I fredags var jag ute...
Det var på det hela en väldigt märklig kväll. Vi brukar ju bara några stycken som går ut ihop, men nu var vi alla ute på samma ställe men med andra vänner.
Jag hade jättetrevligt!
Surrade runt där och minglade runt som om det var i mitt eget vardagsrum.
Mysigt är rätta ordet!
Glad jag blir att höra att det går framåt....å inte bakåt, eller står still. Inte illa. Blir nyfiken på vilken noja du ska ta tag i. Lycka till vad det än är. Själv stär jag rätt mkt still för tillfället. Jobbigt när man inte riktigt vet hur man ska ta kontroll över vissa pusselbitar i livet. Om någon annan kunde lösa det typ......Ha en bra söndagskväll / Magdalena
SvaraRaderaHärligt att det går åt rätt håll.
SvaraRaderaVarm Kram
Vad skönt. När man orkar höra på musik och se på tv så är man på rätt spår. Jag känner SÅÅÅ igen känslan att inte orka med någon som "pockar på en". Och att stajla sig, raka ben osv. Nu efter sex år så är bikinilinjen snarare en ogenomtränglig djungel, benen ska vi inte tala om, mössa på huve't och landstingsbyxor, ha ha!
SvaraRaderaDet är fint att läsa att du trivs i ditt eget sällskap. Allt utgår ifrån det. Då har man alltid det att återgå till.
Heja sömn! Och glöm alla tankar om att vara perfekt och ha fina underkläder för en man... de allra flesta av dem som är bra bryr sig inte ett skit om sådant. De vill bara att man är någorlunda snäll och varm och trivsam.
SvaraRaderaUnderbart ....! :)
SvaraRaderaJag visste det/vet det .... du är på väg .... det kan bara ta lite tid!
Tror det är helt rätt att satsa på sig själv och sitt eget välbefinnande, därefter "faller allt på plats" - när det är dags!
Ha en fin måndag!/Mormor