Finns det någon sådan?
Då jag snart, jaja... i slutet av det här året kommer att fylla mina 40 jämna år av plågor, så funderar jag faktiskt en hel del om det här.
Jag vill nog ändå säga att jag tidigare i mitt liv var en ganska nöjd och tillfreds kvinna. Som inte hade så många krav och önskningar på livet. Jag ansåg att man själv kunde avgöra om man var lycklig eller inte. Att det i stort sett handlade om ens egen inställning till livet...
Men vipps så drog någon undan mattan under fötterna (mitt ex) och och jag och värden är oss inte lika längre. Nu tycker jag att allt är en jäkla kamp om att hålla näsan ovanför vattenytan. Och det spelar ingen roll vilka delar av mitt liv vi skall prata om.
Barn, ekonomi, jobb, vänner, tid, eller karlar.... You name it! Allt är bara en jäkla kamp, som jag med nöd och näppe jonglerar med.
ÄR JAG LYCKLIG??? Inte ett skit.
Så då är frågan, är det någon mening med all kamp och alla tårar?
Eller skall jag hålla på och traggla vidare i det här så kallade livet i kanske 40 år till?
Om jag skall vara riktigt RIKTIGT ärlig... så vet jag faktiskt inte om jag vill det. Kanske ganska meningslöst och tomt att vara död också, men då slipper man ju en massa plågor ändå.
Om någon hittar hit till den här meningslösa bloggen, så behöver ni inte hetsa upp er. Jag tänker inte ta livet av mig. Då hade jag gjort det för länge sen, när livet var än svartare... Men anledningen till att jag inte gjorde ens ett försök (ens då) berodde nog på feghet. Inte för att dö. Utan för att ev. plågas, eller rent ut sagt misslyckas och få hemska men för livet. Som då skulle kunna bli an jävligare.
Så jag har ändå på något bakvänt sätt tagit något slags beslut om att försöka överleva i det här meningslösa vakumet....
Heeeeeej! Nu kommer jag ihåg att jag tänkt maila dig för länge sedan. Ska försöka göra det. Snart.
SvaraRaderaKram
Hej vännen!
SvaraRaderaVad glad jag blir att du skriver, och jag kommer att läsa!
Ha en skönaste natt nu.
Jag måste lägga mig, ska upp i ottan i morgon!
Varma Kramar!
Hej vännen.
SvaraRaderaVad skönt att ha dej här.
Å vad jobbigt att du mår så där.
Å vad mkt förutfattade meningar man har.
Du ärså snygg å jag har tänkt att du är fri, bekymmersfri (nåja) å lycklig.
Finns här om du vill prata,är rätt bra på att lyssna. Kram
Ja det är jävligt tufft, det här livet. Läste en sån där klämkäck skylt häromdagen att det är bara man själv som väljer hur man ska ha det osv. Ja visst, in my ass! Man får bara tro att det kommer att bli bättre och man får göra allt man kan för att det ska gå åt det hållet.
SvaraRaderaMen fan under tiden... man undrar vad det är för vits. I en depression så känns det så där. Ingen mening. Det är för svårt osv. Men du har oss. Vi alla. =)
Vilken fin blogg du skaffat dig. Javisst kan livet verka meningslöst ibland när det är som mest smärtsamt, men du är så snygg och trevlig så du kommer så småningom att hitta nån att levs med och då vänder det.....Kramar!
SvaraRadera