Vänner och vänner...

"Är det inte jätte konstigt?
Att just dom som jag vill skall läsa här och få en inblick i mina sanna tankar är just vänner som jag aldrig har träffat?

Eller det kanske det inte är....  För alla andra så är jag ju redan en "färdig person" som dom redan har sina färdiga tankar och åsikter om. Inte för att deras syn på mig är av ondo el. speciellt negativt.
Snarare tvärt om.
Tydligen så ses jag som stark och lugn person. Trevlig och rätts snäll... Deras uppfattning är att jag har det bra, klarat mig bra efter separationen. Osv....

Jag klarar bara inte att låta dom få se hur illa jag mår. Klarar inte att dom skall komma med käcka råd och åsikter om hur jag borde må och uppfatta min tillvaro.

Jag ORKAR inte blotta mig så in i själen för dom som redan tror sig veta.
Jag släpper bara in er cyber-vänner, ni som inte har en färdig uppfattning om mig. Ni som inte dömer. Ni som fanns där från början...
Och som många av er själva har/har gått igenom era egna livskriser.

Ni som bara ÄR. Och det behöver jag.
Tack för att ni finns!

Jo.....
Tanken har snuddat vid mig... att det skulle kunna vara något som liknar en depression. När jag läste "Tråktantens" mail i morse så grät jag... Kunde bara inte hålla emot.
Och även Pipan snuddade vid det i sin kommentar, alltid lika klok och klarsynt :)
Vet bara inte hur hantera någonting just nu.
Hoppas bara vid min gud att det vänder snart.
Att huvud, hjärta och själ skall få ro.

Kanske kan vårens sol hjälpa mig?