Brist på koncentration...

Ja det är väl ändå så att jag inser mer och mer att jag inte reder upp mig själv riktigt.

Det Tråktanten bekräftade om att koncentrationen att läsa, hålla tråden. Och lite annat runt barnen. Gör att jag på något vis inser att jag följer någon typ av "mall" för en någon som kanske borde söka lite hjälp...

Jag har verkligen kämpat dom här dryga två åren, för att få ihop livet efter kraschen. Och på ytan så kanske det ser ut som om det har gått hyfsat bra.
Men inombords så har det gått i en spiral neråt.

Det är inte alls så akut och chockartat som det var när allt slog till. Så klart, tiden tar udden ur det mesta. Men det ÄR fortfarande.
Och jag är så trött...

Och även innan så var jag alltid ljud känslig när jag var trött. Men nu är det mycket värre det också. Och jag tror att det kan vara en ledtråd varför jag inte orkar med barnen. Barn låter ju konstant. Men framför allt vid bråk och kiv blir det mycket gap och skrik....
Och det skär i mitt huvud, jag brukar säga till barnen för att försöka förklara... att det känns som det blir kortslutning.
Storasysters röst framförallt har en ton som går direkt in. Gör extra ont.

Och det gör även att jag inte kan koncentrera mig på någonting, inte tänka en hel tanke klart. Knappast göra klart något som jag har påbörjat heller...

När jag är själv här hemma utan barnen, så är det TYST här.
Ingen tv, radio el. någon musik. Helt tyst.
Det är verkligen jätte sällan jag kollar på tvn.
Ofta så är det samma kanal på tvn när barnen kommer efter sin vecka hos sin pappa som det var när dom lämnade mig. (Barnkanalen, lätt att ha koll på)

Jag läser sällan tidningar. Och framför allt läser jag inga nyhetstidningar. Kollar lite på Aftonbladet och Expressen någon gång per dag på telefonen.
Orkar inte med allt elände.
Ärligt talat så orkar jag inte bry mig.