Det är svårt, men det känns inte rätt. Jag tycker verkligen om honom, men mer som en fantastik god vän. Och det är dumt att hålla på så här, tror att han har lite djupare känslor än jag... och det känns jobbigt att såra. Men vi måste ta oss vidare.
Han måste få ordning på sitt kaos och få hem sina barn. Han älskar sina barn och den här jävla vårdnadstvisten knäcker honom på ALLA plan.
Men han verkar äntligen ha fått tag i en bra advokat, så kanske finns det hopp för honom och barnen.
Och jag måste få ordning på mitt kaos, mitt vakum.
Vet bara inte hur.
I övermorgon så får jag hem barnen igen för en vecka semester. Fan vet vad vi skall göra bara.
Regnet öser ju bara ner.
En hel vecka. 7 hela dagar...
Det är klart du måste ta hand om dig själv först, inte ta på dig någon annans kaos också. Tråkigt, men nödvändigt.
SvaraRaderaGå efter vad som känns rätt för dig. Ja o lycka till med semstern..jag funderar också på vad man kan göra...film?
SvaraRadera