Usch vad jag inte alls känner för den här veckan som kommer. Då jag och barnen skall vara lediga. Semester kallar visst vissa det, jag undrar jag....
Ingenting planerat. Inget att se fram emot. Och där till ur kasst väder.
Och har dom tänkt att vara så jobbiga som dom var nu ikväll, då blir det panik känsla över hela veckan.
Mer än panik.
Önskar du bodde lite närmare så man kunde ses och avlasta dig lite. Tycker ofta att mina barn blir lugnare när de fått leka med andra under dagen. Har du inga sådana alternativ? Fast jag fattar det där med. Man orkar inte. Inte med sig själv och inte med sina ungar. Lasta dig inte för det bara. Stor kram
SvaraRaderaUsch så jobbigt du har det. Barn ÄR jobbiga men inte jämt å hela tiden så jag tror känslan finns hos dej. Att du är slutkörd och förmodligen har en depression. Önskar att du ville söka hjälp för detta vännen, du är värd att må bra och det är inte konstigare att behandla en depression än en infektion.
SvaraRaderaKram
Uff. Du behöver inte bära det här lasset ensam. Asta har rätt. Tänk om du hade fått... ja blindtarmsinflammation eller nåt och blivit inlagd. Det här är samma sak. Det är svårt som fan att ta steget, lyfta luren och kanske dessutom bli avvisad och bortkopplad men om du känner så här så är det inte nåt att dra ut på heller. Låt allt få ställas på ända och förklara dig själv sjuk. Ge dig själv det andrummet. Det praktiska får komma i andra hand. Kram.
SvaraRadera