Och det händer ju i stort sett aldrig när man lever varannan veckas liv.
Som tur är så har jag mina föräldrar, och för tillfället så verkar dom ha lagt skilsmässoplanerna på is...
Jag och barnen brukar alltid åka till dom efter simskolan på lördagarna.
Dels för att träffas, men även för att det faktiskt innebär att jag slipper tänka på mat! Plus att dom bor i hus så det finns lite mer att hitta på där än här.
Deras cyklar står även där, här går det bara inte att cykla med barn pga. hysterisk trafik :(
Nu fick iallafall Malou för sig att vara kvar där över natten, hon som har total vägrat att sova över där hur länge som helst.
(Även Alvin vägrar...)
Men nu så var hon kvar och sov över och kom tillbaka vid lunch!
Underbart! :)
Och jag tror att vi alla njöt på våra olika håll. Malou med full uppmärksamhet från mormor och morfar.
Och Alvin av att vi fick rå om varann.
Kärlek...
Vad söta ni är!
SvaraRaderaSvar: Jo, facebook betyder mycket för mig med. Man glömmer alla problem och får fokusera på andra och sitt eget tjattrande. Otroligt värdefullt.
Sedan det andra...att bejaka ångest eller inte...nä, jag vet inte. Jag vet inte vad man mår bäst av. Men för oss som har det,,,tja, vi vet ju att den finns där liksom. Det går inte att blunda för.
Om du bryter ihop med barnen betyder inte det nåt annat än att din gräns är nådd. Var man har den gränsen tycker jag kvittar.
Anledningar/orsaker till ångest spelar ingen roll. Det är ingen tävling. Hur man mår är det som spelar roll.
Frågan är bara hur man tar sig ur det...
<3
Vad hräligt för er! Det där behövde du så väl! Tänk om det kunde få vara sådär lite oftare för dig....slippa syskonbråk hela dagarna och ibland bara ha det ena barnet. kram
SvaraRaderaÅh, fina du! Ni är fina båda två tillsammans. Jag kan tänka mig hur skönt det måste varit för er allihop detta och välbehövligt.
SvaraRaderaLåter bra att du åker hem till dem på lördagarna och slipper stå med maten. Kramar, Maria.
Hur är det? Kram
SvaraRadera