...Som barn har!
Alltså mina barn har ju som sagt varit mer än däckade i hög feber i ganska många dygn.
Alvin med feber troligtvis från lördag (skriver så för att han kom till mig i måndags, och hans pappa mörkar som vanligt). Så säg från lördags då och ända till i torsdags.
Och Malou har haft sin höga feber från tisdag morgon till i går, fredag....
Och febern har verkligen varit hög, legat mellan 39,40 grader. Och Alvedonet har hävt det ganska dåligt. Bästa kombinationen på sån feber är ju oftast Alvedon och Ipren. Men nu så vägrade båda att ta Iprenen. Och jag förstår dom, den är i flytande, ja knappt flytande. Och as äckligt söt.
Så dom har verkligen varit dåliga. Överlevnads tacktiken har gått ut på att lura i dom lite vätska. Och medicin.
Och det vet ju alla att inget av det är lätt när barn inte vill. Så det har varit mycket hot och mutor.
som tur är så är dom iallafall tillräckligt stora så det biter på dom. (Mest hoten då...)
Det konstiga har varit att förutom febern så har det inte varit så mycket mer fel på dom.
Båda kräktes i början, 1-2 gr. men det var nog mest en reaktion på febern och Alvedonet. Så jag undrar verkligen vad detta kunde ha varit???
Knepigt värre.
Men nu som sagt är dom i sin gamla vanliga form igen! Fullfart och energiska på att reta varann som sjutton. Och ja jag är tacksam, men nu har ju verkligen min ork tagit slut. Efter så många dygns oro och "vaktande". För när man slappnar av så kommer ju tröttheten. Och kommer tröttheten så finns inte tålamodet. Och finns inte tålamodet så finns??? Nja inte så mycket kvar alls...
Som tur är så har jag haft lite avlastning av min mamma här så jag iallafall kunde jobba i torsdags. Känns inte alls bra att behöva ringa återbud och stänga salongen, men vad gör jag?
Kruxet med att mamma, är att min pappa gjorde en ganska tuff operation i onsdags i huvudet.
Han skall slippa ha en vanlig hörapparat, och i stället kunna plugga in en direkt i huvudet.
Så han får ju inte på något vis (helst iallafall) bli sjuk.
Han har det tufft och ont nog nu ändå....
Nä den här veckan har varit rena katastrofen.
Ja, gode Gud vad jobbigt sådant där är. Känner verkligen med dig. Åh det är ju som att ständigt låna extra reserver från sig själv som man inte har. Blev så otroligt glad för din kommentar och för att du förstår. Känner mig lite trött och deppad ikväll, men det är nog inte så konstigt. Jag förstår precis det där med att gå hem själv i duggregnet, som en slags ensamhets känsla och att man väljer sig själv på något vis. Lite vemod kanske också. Många kramar och hoppas det vänder snart för dig.
SvaraRaderaFy fan vilka prövningar. Systers barn har också haft så där nu och hela munnen full i afte så de kan inte äta. Troligen virus. Kul med en farsa som mörkar sjukdomar. Stor vits liksom...
SvaraRaderaHoppas du får tid till lite återhämtning nånstans. =)